SVENSKA RADIOARKIVET alex@radioarkivet.se
|
Expressen 4 april 1962
Expressen 7 april 1962
Radio
Mercur
I Danmark inträffade året 1958 en radiohistorisk sensation när en helt ny form av radiostation inledde sina sändningar. Idén bakom var då så speciell att den skulle tas som en förebild i Sverige och i flera andra länder i Europa. Stationen skulle leda till ett nytt modernare tilltal i radio och en öppning för tonårsmusik, som tidigare nästan varit skambelagd och sällan förekommande i det radioutbud vi hade haft förut.
 |
Allt startade när Radio Mercur med sina sändningar blev världens första reklamfinansierade radiostation från ett fartyg förankrat på internationellt vatten. Radio Mercur fick omedelbart namn om sig att vara "pirat", men blev snabbt en hård konkurrent till Danmarks Radio, vilket ledde till att uppbyggnaden av P3-kanalen satte fart. Allt detta blev verklighet avsevärt snabbare än vad som tidigare hade angetts som möjligt.
Idén till Mercur kom från en ung man från Köpenhamn, Peer Jansen (1930 - 1968). Han var lika intresserad av ny musik som de flesta andra ungdomar i Danmark. Han brukade ratta in de musikbemängda sändningarna under namnet AFN från de amerikanska trupperna i Tyskland. Som 25-åring gjorde han en längre resa och liftade runt i södra Europa och kom bland annat till Rhodos där Voice of Americas sändarfartyg "USCGC Courier" låg för ankar och sände västliga nyheter och kultur till Östblocket. Det var inget märkvärdigt med det eftersom det låg i det Nato-allierade Greklands territorialvatten där det hade legat ända sedan 1951. Ombord fanns kraftiga sändaranläggningar upp mot 150 kW för samtidiga sändningar på mellanvåg och kortvåg, och Peer kom underfund med att VOA sände på frekvenser som inte godkänts av Internationella Teleunionen (ITU) - och detta föreföll inte bekymra någon, utom gissningsvis makthavarna i Sovjet.
 The Great 208 från torra land i Marnach |
Det som gav Peer störst inspiration var Radio Luxembourg, för liksom många andra ungdomar på 50-talet lyssnade Peer mycket på "The Station of the Stars". Ett litet missförstånd hade fått honom till uppfattningen att Radio Luxembourg sände från ett fartyg förankrat i Engelska kanalen, och detta gav honom ännu mer kraft till sin stora idé: om Radio Luxembourg kan sända på det viset kan även vi - från Öresund! I själva verket fanns Radio Luxembourgs sändare i Marnach i staten Luxemburg. Sändningarna skedde visserligen genom legal sändare och på legal frekvens men avsikten var helt tydlig: genom att sända med extrem sändarstyrka från utlandet men riktat till lyssnare i England kringgicks den engelska lagstiftningen - den som gjorde det olagligt för alla förutom monopolföretaget BBC att sända i England direkt till engelska lyssnare. Radio Luxembourgs verksamhet befann sig i en gråzon; inte riktigt piratradio, men ändå en form av piratradio - och var mycket illa sedd av berörda engelska myndigheter.
En kusin till Peer, Børge Agerskov, som var i slutskedet av sina universitetsstudier i juridik hade cirka 1955-56 tillfrågats av Peer och blivit så fångad av hans idéer att han tog sig tid att studera den danska lagstiftningen kring rundradioverksamhet, och även hur reglerna var mer internationellt. Børge kunde för Peer bekräfta den lucka i lagen som ingen annan hade tänkt på tidigare. Lagstiftningen hade förbisett möjligheten att radiosändare kan sättas på ett fartyg för att från öppna havet rikta sändningar mot ett land och på det viset kringgå det radiomonopol som förbjuder sändningar inifrån landet. Denna ordning gällde dessutom i de flesta länder och skulle bli öppningen för alla senare tiders offshorepirater. Men det var Peer Jansen och Børge Agerskov som först av alla såg hela sammanhanget.
 |
Triumviratet bakom Mercurs
tillkomst här samlat utanför det nystartade företagets
första adress Maltegårdsvej 24 fr.v. finansiären Ib Fogh, idékläckaren Peer Jansen och den juridiskt insatte Børge Agerskov. Bild från juni 1958. |
Peer Jansen hade en enastående förmåga att entusiasmera andra. Han var då anställd hos Danehof Sølvsmedie, ett familjeföretag med grossistverksamhet inom smycken och matsilver ägt av en Ib Fogh, och Peer lyckades ge sin chef en föraning om stora förtjänster inom den då så konkurrensbefriade radiobranschen. Ib Fogh hade de nödvändiga ekonomiska resurserna för att köpa in sig. Till en början med en aktiepost på runt hundra tusen dkr i det nya bolaget. Utåt angavs dock att bolaget hade schweiziska finansiärer.
 Effektsteget till William Pedersens första sändare till Radio Mercur |
"ERP" (Effective Radiated Power) är ett värde som grundar sig på en teoretisk beräkning av hur mycket starkare den utstrålade högfrekvensenergin blir med det använda, riktade, antennsystemet och hur mycket högre energi man uppnår i den önskade riktningen jämfört med om man använt en antenn utan riktverkan (= antenn med cirkulär utstrålning med samma energi i alla riktningar). Denna energiökning brukar kallas "antennvinst" och anges i enheten decibel (dB). Vid en antennvinst om 3 dB anses det att antennen med sitt utförande ger en lika stor höjning av den utstrålade energin som om en dubbelt starkare sändare hade använts. |
Radio Mercur - namnet anspelade på en gudasymbol i den romerska mytologin: Mercurius, handelns och köpmännens gud. Radio Mercur valde att sända på FM - en teknik som visserligen fanns patenterad så långt bakåt i tiden som 1933 men ännu i slutet av 50-talet ansedd som en så ny och modern teknik att de flesta fortfarande bara hade mottagare för AM-banden. Valet att sända på FM togs därför att det underlättade sändarantennens utförande, och både den och sändaren konstruerades och byggdes av en radioamatör vid namn William Pedersen, som skulle få mycket stor betydelse för både sändartekniken och ljudtekniken på Radio Mercur. Antennsystemet hade "stackade" yagiantenner i flera våningsplan på varandra som gav stor riktverkan för den utstrålade energin, och därmed också en god så kallad antennvinst som beräknades till cirka 6 dB. Med den använda sändaren och det använda antennsystemet angavs effekten till 20 kW ERP - se förklaring om ERP i det gula fältet här bredvid..
Den 27 juni 1958 började tidningarna ange datum för den förväntade sändningsstarten. Berlingske Tidende angav den 30 juni men Aftenbladet skrev 5:e juli och Ekstra Bladet berättade att "Danmarks program 3 kan höras från den 10 juli." Men den första någorlunda lyckade testsändningen kom först den 11 juli - visserligen i sällskap med många andra mindre lyckliga händelser, inte minst när det lilla sändarfartyget Cheeta kom på drift sedan ankaret gick förlorat den 17 - 18 juli 1958. Masten fick skador och antennen försvann i havet när Cheeta gick på grund vid kusten strax utanför Malmö. Med hjälp av bogserbåt Karl drogs Cheeta den 24 juli loss från grundet, men hon hade då så stora skador på skrovet att hon tog in vatten. Därför bogserades hon in till varvet i Stege för reparationer.
Vid grundstötningen inträffade också det olyckliga att masten rasade i havet och den annars så avancerade antennen visade sig ge för stora risker när det gällde vinfång, och det blev därför en något kortare mast som fick ersätta den gamla, och antennen fick bli ersatt av en enkel yagi-antenn - se bilder här till vänster med Cheeta och de två olika mast- och antennlösningarna. I danska tidningar hade annonserats om nya premiärdatum som följdes av beklaganden och nya löften om när premiären skulle ske. Men den 2 augusti 1958 var reparationsarbetena klara och Cheeta åter på sin position och i tidningarna kunde man läsa denna lustiga annons: "Om fartyget inte brinner upp, kantrar eller på annat sätt går till botten, börjar vi sända i kväll." och med start kl 18.00 kom till slut premiären. Sändningen var tänkt att gå fram till midnatt, men återigen fick man problem med både tekniken och hårt väder, och mottagningen blev nära obefintlig på sina håll. Tekniken fungerade dock mer framgångsrikt från nästa dag. Men sedan de värsta orosmolnen över Öresund skingrats utnyttjade den danska regeringen sina diplomatiska kontakter och krävde Panama att annullera Cheetas registrering i landet. Redan den 14 augusti kom kravet från Panama att Cheeta måste upphöra med sändningarna, men då detta inte åtlyddes alls blev Cheeta avregistrerad den 29 augusti.
Från starten hade personalen fått finna sig i att vänta länge på att få ut sina löner. Stämningen var på gränsen till myteri innan en ytterligare finansiell hjälp kom från bankmannen Alex Brask Thomsen, som räddade företaget ur den värsta krisen genom att skjuta till ett större lån, och lönerna utbetalades. Även om finansmannen ifråga var beryktad i flera betänkliga sammanhang gav det ändå företaget en mer tryggad ekonomi och därmed bättre pondus utåt, med större tilltro från annonsmarknaden.
 Teknikerna Preben Plough och Jerry Katz har fått trassel med en Lyrec |
Personalen blev anmärkningsvärt stor - cirka 100 anställda. De mest kända var Hans Vangkilde, Per Wiking, Nete Shreiner, Peter Ahbrams, Pedro Biker, Anders Dahlerup, Timme Rosenkrantz, Hannah Bjarnhof. och John Steenberg. Ett annat populärt namn blev storbandsledaren Ib Glindemann som med sin orkester kontrakterades till företaget under dess första halvår. En udda typ av program var att man två gånger i veckan sände program på engelska, Copenhagen Today, inspelade i London med programledarna Charles Richards och Neville Powley. Stationen hade också för sin tid ovanligt stor procent kvinnliga röster, bland andra Birgit David, Gitte Müller, Hannah Ralf, Helle Schmidt, Jytte Weiss och den tidigare nämnda Nete Shreiner.
Radio Mercurs program var inspelade i förväg i egna studior. Deras första studio byggdes upp i en villa vid Maltegårdsvej 24 i Gentofte - senare blev adressen Adolfsvej 61, även den i Gentofte. Programbanden måste på något vis skeppas ut till sändarfartyget för sändning, och oftast skedde detta med hjälp från fiskare via hamnen i Skovshoved norr om Köpenhamn. Det var inte särskilt svårt att sätta kursen ut mot sändarfartyget, som oftast var synligt redan från sjöresans start. För försäljning av reklamtid var ett dotterbolag inrättat med namnet Mercur Reklame A/S med lokal på Rømersgade 9 i Köpenhamn. Senare bytte man till en mer representativ lokal på adressen Sortedams Dossering 55.
Verksamheten kring Radio Mercur gick inte ut på att bryta mot lagar, och det gjorde man inte heller, men företaget var uppbyggt på ett sätt som påminner om s.k. "brevlådeföretag" med ett i Liechtenstein inregistrerat bolag. Det var väntat att Danska myndigheter skulle agera för att hitta någon blotta för att stoppa företaget. Därför hade företaget noga sett över företagsstrukturen och juridiken för att skydda sina intressen. Till sin hjälp hade man en schweizisk advokat vid namn Flachsmann som ansvarade för Mercurs bolag i Liechtenstein, Internationale Mercur Radio Anstalt. Bolaget hyrde sändarfartyget Cheeta, som var registrerat i Panama. Produktionen av radioprogram och reklam, liksom försäljning av reklamtider i sändningarna, sköttes av ett bolag som var registrerat i Danmark. Denna företagsstruktur skulle, även den, bilda modell för efterföljande radioprojekt i Sverige, Holland och England.
Henning Møller, cheftekniker, fortæller
om Radio Mercur's studier og teknik |
|
 |
|
|
|
 |
|
| En prototypverkstad på BOFA, Bang&Olufsen's avdelning för professionell ljudutrustning, vid bygget av stereomixern åt Radio Mercur. Här ses konstruktörerna Nikolai Krebs Sørensen och Erik Rørbæk Madsen som stod bakom nästan alla företagets konstruktioner från sent 50-tal och många år framåt. Det är en rattmixer - det som ser ut nästan som skjutreglar är andra slags reglage. | |
 |
|
|
|
 |
|
Bjarne Jørgensen och samma kontrollrum ur annan vinkel. Här
är även programledaren Niels Heilmann. |
|
 |
|
|
Ett mindre kontrollrum i Gentofte, här troligen med en praktikant
sittande framför mixpulten i arbete med att göra nonstopmusik-band.
Mixern med sina anmärkningsvärda reglar är byggd och
konstruerad av William Pedersen, densamme som byggde Mercurs sändare
bl.a.
Alla de här fyra färgbilderna här ovan togs vid samma
tillfälle 1961. |
|
 |
|
|
TR2 lanserades 1951 av danska Lyrec enligt kravspecifikationer
från Danmarks Radio. Den var till det yttre ganska liten och
max spolstorlek för banden var 7-tum. Chassiet hade capstanmotor
och separata motorer för respektive bandspole och med tre tonhuvuden
- raderhuvud / inspelningshuvud / avspelningshuvud. TR 2 innehöll
ingen elektronik, inga förstärkare, och måste alltid
ha sällskap av förstärkardelen AR2 som var i samma
storlek. Den var en bastant rattmixer med 4 stora och 6 mindre rattar
och ett stort mekaniskt VU visarinstrument. Mixern hade två
mikrofoningångar, en linjeingång och en linjeutgång.
TR2 / AR2 var mycket driftsäkra och hade under alla åren
varit i daglig tjänst hos Radio Syd i Gambia när stationen
där upphörde, och bandspelarna gjort tjänst i 38 år,
8 av dessa till sjöss i Öresund. Den första av Syds
Lyrec-bandspelare beställdes av Svenska Radio Mercur den 28/11
1958, alltså ca. 2 veckor innan bolaget formellt registrerades
som Skånes Radio Mercur AB. Priset för en TR2 var 5200:-
Dkr, och för förstärkaren AR2 3250:- Dkr. |
|
 |
|
På
Linnet & Laursens Piccolo fanns Mercur på 88 och 89,5
MHz - och DCR på 94 MHz. |
Hösten 1959 inträffade något som kunde ha satt stopp för denna utveckling - ett allvarligt hot mot Radio Mercurs fortsatta existens. Det var Danmark, som vid 1959 års Genèvekonvention mellan länderna i den Internationella Teleunionen (ITU) hade begärt stöd för en rekommendation vars innebörd var att sändningar från fartyg skulle förbjudas. Danmark fick framgång för frågan såtillvida att förslaget klubbades igenom vid konferensen, men till ingen nytta alls eftersom rekommendationen endast var tillämplig i de redan skötsamma ITU-länderna. Radio Mercur hade haft det stora förutseendet att registrera sitt fartyg i ett land som inte hade medlemskap i ITU, och eftersom sändningarna skedde från havet och utanför territorialgränsen så gällde lagstiftningen i det land vars flagga fartyget bar. Den här händelsen blev en lite tråkig bakläxa för de danska myndigheterna, men även för de ITU-medlemsländer som sen skulle "drabbas" av offshorepirater.
Mercur ville öka sina sändningstider och förbättra hörbarheten för sändningarna. Den lilla Cheeta hade också upplevts som alltför osäker vid hårdare väderlek. Den 31 januari 1961 satte man därför in ett nytt, tidigare norskt passagerarfartyg, ”Mosken”, som döptes till Cheeta II, som därmed fick överta den förras placering i Öresund varefter den äldre "Cheeta" togs till varv i Kristiansand i Norge för översyn. Den nya Cheeta II var betydligt större, och var försedd med två likadana sändare på vardera 10 kW för frekvenserna 88 respektive 89,5 MHz. Det var även i detta fall radioamatören William Pedersen som stod för konstruktionen.
Året 1961 köpte Radio Mercur den fina Nørrebros Teater och fick genom detta tillgång till mycket elegant studio och scen för showproduktioner och estradprogram. Efter köpet av denna magnifika teaterbyggnad vid Ravnsborggade i det centrala Köpenhamn fick den bära namnet Radio Mercur City. Det var med dessa nya resurser, både när det gällde sändartekniken och studioresurser som Radio Mercur blev en av de första av radiostationer i världen, och de avgjort första i Norden, med sändningar i stereo. Sändningarna utfördes enligt duplexmodellen med de två ljudkanalerna uppdelade mellan de två sändningsfrekvenserna. För att få mottagning i stereo behövdes alltså två radioapparater uppställda bredvid varann med den vänstra inställd på 88 MHz och den högra på 89,5 MHz. Dessa specialsändningar startade i april 1961 och gick varje kväll kl. 20–21 i samarbete med radioföretaget Bang & Olufsen, som var en flitig sponsor av Radio Mercur, och medverkade med den tekniska utrustningen med vilken dessa stereosändningar möjliggjordes.
|
stereoudsendelseNär lilla Cheeta återkom efter översyn stationerades hon i Stora Bält vid Elefantgrunden där sändningarna inleddes den 25 november 1961. Avsikten var att nå en betydligt större täckning så att Fyn och en stor del av Jylland också fick god mottagning av Radio Mercur, som därmed fick status som näst intill rikstäckande över hela Danmark. Ett trassligt skeende blev det dock när danskarna redan efter en veckas sändningar i Stora Bält kom till insikten att lilla Cheeta var en alltför osäker skuta i de oroligare farvattnen där, och därför skiftades placeringarna för de två fartygen i respektive Öresund och Stora Bält – sålunda flyttades lilla Cheeta till Öresund och Cheeta II placerades i Stora Bält.
Liksom i Sverige, för Radio Nord, infördes i Danmark förbud mot radiotelefontrafik till och från sändarfartyg med undantag för sjönöd. Radio Mercur hade tidigare haft sådan trafik via Lyngby kustradio men detta fick ett tvärt stopp från den 29 september 1961.
|
Med provsändningar den 14 september 1961 och med premiär dagen därpå tillkom ett nytt, mot Radio Mercur konkurrerande radioföretag med stationsnamnet uttryckt i tre bokstäver: DCR, som betydde DANMARKS COMMERCIELLE RADIO.
DCRs sändarfartyg hette Lucky Star och gick under libanesiskt 
flagg. Hon var 33 meter lång och 6 meter bred och hade
utrustats till sändarfartyg i Belgien. För att undgå myndigheternas
ingripande hade den radiotekniska utrustningen installerats ute till havs
under seglatsen till Öresund, där hon hade legat sedan den 2
september 1961, alltså två veckor innan premiären.
Eftersom utrymmet för internationellt vatten var en snäv liten plätt i Öresund så hamnade DCRs sändarfartyg som mycket nära granne bara ett par hundra meter bort från Radio Mercurs dito. Ombord på Lucky Star fanns en Siemens FM-sändare på frekvensen 94 MHz. Antennkonstruktionen i den 34 meter höga masten var en USA-tillverkad turnstyleantenn vars antennelement var byggda som i våningar ovanpå varandra - se bilden. Antennen utmärkte sig med mycket hög riktverkan, och kombinationen antenn och sändare gav ett ERP-värde om hela 44 kW.
 DCR-s sändarfartyg Lucky Star |
 Sändaren ombord på Lucky Star |
DCR hade sina studior i Hvidovre, en Köpenhamnsförort, och där producerades de förinspelade programmen som skeppades ut till fatyget. På vardagarna pågick sändningarna från 15.30 till 23.00, lördagar 14.00 - 03.00 och söndagarna 09.00 - 24.00.
Bakom DCR fanns några utbrytare från Radio Mercur och ett alltmer pyrande missnöje med en försämrad utveckling för Radio Mercurs programkvalitet. Med DCR ville de ge ett mer ambitiöst alternativ och gjorde jämförelser med Danmarks Radios public serviceutbud som de ville konkurrera med samtidigt som om de ville konkurrera med Mercurs mer populära utbud. De som knutits till DCR kom alla från Radio Mercur och de hade räknat med att kunna dra med sig många fler av de anställda därifrån, men detta hade misslyckats helt. Den främste initiativtagaren var den tekniske produktionschefen Benny Knudsen, och med honom fanns några av de mer kända programmedarbetarna från Mercur såsom Anders Dahlerup, Nete Shreiner och Hans Vangkilde. Utöver programfolket fanns även den juridiska rådgivaren Børge Agerskov, försäljningschefen Vagn Jensen och den tidigare omämnde finansmannen Alex Brask Thomsen.
Visst kunde Mercur ha behövt en konkurrent som kunde ha väckt upp stationen till ett mer kvalitativt format. Men under den korta tid när Mercur fick konkurrens visade sig konkurrentens enda drag vara att göra likadant som Mercur, med likadana sponsrade musik-kategori-uppdelningar i 15- eller 30-minutersblock med en identiskt plingande paussignal kombinerad med ett likadant förinspelat anrop "de lytter til DCR" som länk mellan de förinspelade programmen. Reklamen var i de flesta fall ytterst tråkigt utformad, oftast bara en uppläsning av ett enkelt diktat från ett papper.
De stora ambitioner ur vilka DCR hade tillkommit verkar ha förlorats, och lyssnarresponsen för DCR blev klen. De ansvariga bakom DCR hade även räknat med större framgång i att dra med sig de annonsörer de hade haft så bra kontakter med när de arbetat på Mercur, men brist på annonsörer drog ner stationens ekonomiska förutsättningar. Redan efter fyra månaders sändningar kom sammanbrottet. Från den 29 januari 1962 genomfördes en sammanslagning mellan DCR och Mercur, men först sedan Mercurs störste finansiär, Ib Fogh, och även grundaren Peer Jansen avstängts från inblandning i det sammanslagna företaget. Ib och Peer hade dragit stora pengar ur Radio Mercur och levt playboyliv utomlands och främst Ib ansågs som mycket svår att ha samarbete med, men båda ansågs bära den huvudsakliga skulden för Mercurs nedgång.
Därmed blev det sällskapet ur det tidigare DCR som fick största fördelen av samgåendet, men ändå valde man att fortsätta under det väl inarbetade namnet Radio Mercur. I ledningen för det sammanslagna Radio Mercur fanns Benny Knudsen, Børge Agerskov och finansmannen Alex Brask Thomsen. Trots all ambition att göra något bättre än det ursprungliga Mercur infördes inga andra förändringar - Mercurs stil och upplägg i programutbudet kom att förbli som det varit ända från starten 1958.
Den danska socialdemokratiska regeringen hade ända sedan starten för Radio Mercur envetet arbetat för att Radio Mercur skulle stoppas. Den 3 april 1962 presenterade trafikministern Kai Lindberg i det danska folketinget en proposition till den nya piratradiolagen som populärt skulle gå under namnet "Lex Mercur". Efter en tredje behandling i folketinget den 14 juni 1962 antogs den med 83 röster för, 38 emot och 23 nedlagda röster. Detta hade även föregåtts av ett ministermöte mellan berörda ministrar, förutom i Sverige och Danmark även i Norge och Finland om likartade lagstiftningar som skulle träda i kraft i alla länderna från och med den 1 augusti.
Redan den 10 juli släcktes sändningarna från Cheeta II i Stora Bält och sändningarna skedde sedan fram till slutet endast från Lucky Star i Öresund på 88 MHz. Cheeta II lades tills vidare i "malpåse" och var först förtöjd i Köpenhamn men flyttades senare till hamnen i tyska Flensburg. Hon bytte för en kort tid namn till San Pedrito. Radio Mercurs sändningar från Lucky Star fortsatte alltså till avslutningen och avskedsprogrammen. Sändningarna stängdes den 31 juli 1962 kl 23.59.30. En inspelning verifirerar den exakta tiden där man efter att sändaren stängts av så fortsätter inspelningen kontinuerligt och mottagarens inställning ändras till Radio Syds frekvens där kan man höra Snoddas "Flottarkärlek". Att detta är Syd kan man läsa i nästa dags tidning som beskrev att Radio Syd trotsade den nya lagen och fortsatte sändningarna med just denna låt. Inspelningen fortsätter och radiomottagarens frekvens rattas vidare till Danmarks Radio som sänder tidsignalen fram till nyheterna exakt kl 24.02 och därmed kan det fastställas att Radio Mercur stängde exakt kl 23.59.30.
Radio Mercurs upphörande innebar bland mycket annat att 100 personer miste sina arbeten. Grundaren till Radio Mercur, Peer Jansen, han som var den som först kommit på formeln till offshoreradio som så många radioföretag sedan skulle ta efter, blev som tidigare berättats utslängd ur det företag han grundat. Det verkar som om han sedan aldrig lyckades återfinna och använda sina förmågor. Det sägs att han i mitten av 60-talet försökte övertyga andra att åter dra igång ett nytt Radio Mercur med andra sätt att lösa problemen, men han lyckades inte få någon att tro på idén. Vid det laget hade den danska radion redan övertagit de flesta av de radioröster som blivit kända på Radio Mercur. Peer Jansen tillbringade det mesta av sitt åtrerstående liv utomlands, mest på Mallorca. Hans födelsedatum är overifierat cirka 1930, och han avled redan 1968, och det var sannolikt dryckenskap som så mycket förkortade hans liv.
Lucky Star förblev efter nedstängningen kvar, tyst och avvaktande
på sin position. Men efter ett par veckor återstartades sändningarna
överraskande den 13 augusti då den välkända trumpetsignalen
och andra av Radio Mercurs ID-signaler och äldre programband hördes
i sändningarna, som pågick under ett par dagar. Stationens
ägare och tillfrågade medarbetare avsade sig allt ansvar. Olika
uppgifter kom ut om vem som ägde fartyget - en del påstod att
det var något företag i Västtyskland medan andra angav
en ägare i Guatemala, en señor Louis Arturo Delboso. Fartyget
bar då Libanons flagg
och skulle normalt inte kunna bordas utan att det juridiskt innebar överträdelse
av libanesiskt territorium. Men någon skarpsynt person med sinne
för detaljer råkade märka att flaggan var en förfalskning.
Vid närmre kontroll konstateras att fartyget saknade vederbörliga
nationalitetspapper, var helt statslöst.
Vid 04.30 på torsdagsmorgonen den 16 augusti gjorde dansk tull och polis en blixtaktion mot Lucky Star som bordades med hjälp av tullens fartyg. Ombord på Lucky Star fanns kaptenen Dan Kranke, kocken, en sändningstekniker Leif Knudsen och en motorman. Det uniformerade och hårt beväpnade uppbådet uppgick till tjogtalet man och några civilklädda tjänstemän, bland annat jurister. Orsaken till denna överbemanning fanns i att de fyra ombord under föregående dagar hade observerats gående på däck hållande i vad som egentligen var vapenattrapper tillsnickrade av träbitar och påmålade med svart färg för att ge illusion av gevär och kulsprutor. Även om det faktiskt var attrapper så var detta ungefär som att gå och vifta med något vapenliknande föremål på en bank, vilket förstås kan medföra en mycket hårdhänt övermanning från ordningsmakten. Vid bordningen hade polisen vapen, batonger och handfängsel med. En mindre patrullbåt från Marinen fanns även i närheten och övervakade bordningen, men den behövde aldrig delta i Lyngby-polisens ingripande. Ordern gick att ta upp ankaret, och med en tross bogserades sedan Lucky Star in mot danskt territorium. Under bogseringen sänkte flera förbipasserande båtar sina flaggor på halv stång som en sympatihälsning, men ombord på Lucky Star kunde kaptenen inte besvara detta eftersom den falska Libanesiska flackan då redan var nerhalad och borttagen. Vid ankomsten till hamnen i Tuborg vid 9-tiden på morgonen stod en polisbil beredd och väntade vid kajen . Lucky Star togs i beslag och ankrades upp vid ett avgränsat område som inte kunde nås av allmänheten, och inte heller av journalisterna som hade följt hela händelseförloppet från en annan båt. Sändarutrustningen höggs upp för att inte kunna användas igen, och fartyget skulle sedan bli kvar ända till januari 1963 för att ägarförhållandena skulle utredas. Kaptenen och de övriga togs till förhör och efter rättsliga processer som pågick ända till juni 1963 utdömdes bötesstraff. Åtal väcktes också mot finansmannen Alex Brask Thomsen, som först ådömdes bötesstraff om 20 000 dkr men efter vad som är känt så friades han efter överklagan i riksrätten då det inte kunde bevisas att han hade haft något ansvar för de olagliga sändningarna. Därmed var historien om den danska offshoreradion definitivt avslutad. Fartyget "Lucky Star" såldes för användning som fraktfartyg under namnet "Kamilla Whitthøft", senare "Vendelbo", men grundstötte den 28 juli 1971 och blev sedan huggen till skrot.
--©
2011 Alex - alex@radioarkivet.se
|
|